Det här är mer en reflektion än en fråga. Och det är inte bråttom med svar! Jag har ps sedan några år och kämpar med ensamhet eftersom jag inte riktigt orkar hålla samma tempo i tanke och fysik som förut och klarar inte gruppaktiviteter. Men jag är extramatte till mina barns katter och med dem känns det bra. De anpassar sig till min långsamhet och ger mig mycket sällskap. Jag upplever det tom som att de fyller på mitt dopamin, men det kan väl inte stämma? Hur som helst är jag glad att ha dem hos mig då och då.