Det finns ingen automatik i att alla patienter med en viss diagnos skall ha en viss vårdkontakt.
Vård skall anpassas efter behov, och prioriteras efter kapacitet att dels ta emot dels att vård kan förmedlas på ett rationellt sätt. Det är vanligt att en patient med Parkinsons sjukdom som har behov ett särskilt boende har nära kontakt med en sjuksköterska i många fall har en läkarfunktion knutits till ett särskild boende med möjlighet till bedömningar. Detta är ofta rationellt och sköterskor/läkare från särskilda boenden kontaktar ofta neurolog/neurosjuksköterskor direkt för råd eller frågor i olika situationer. Detta är oftast en arbetsfördelnings som görs upp vid antingen en remiss från specialistvården till primärvården, eller vid en så kallad SIP – samordnad individuell planering – där dessa frågor tas upp tillsammans med patienten och de olika delarna av framtida vård (primärvård, hemtjänst, särskild boende, sjukvården mm). Det förekommer också att patienter har kvar en regelbunden kontakt utöver den med primärvården / särskilda boendet, framföra allt om man har en fortsatt ”avancerad behandling” med pumpar eller DBS.
//Håkan Widner