Det är svårt att ge ett klart svar.
Spinal stenos – dvs förträning av spinal kanalens centrala utrymme med påverkan av nervtrådarna till benen eller möjligen påverkan av ryggmärgen, kan ge upphov till symtom som kan likna dem vid (avancerad) Parkinsons sjukdom. Spinal stenos kan uppstå som en konsekvens av flera mekanismer, vanligast är sen-effekter efter diskbråck, eller förskjutningar av kotpelaren mellan kotorna (oligolisthes) eller andra tillstånd i ryggraden (spondylopati).
Symtom av förträngningarna kan variera – det typiska med symtom från spinal stenos i ländryggen är att de varierar mellan olika kroppslägen och ställningar. Ryggradens form ändras från sittande till stående eller liggande i planläge. I sittande blir utrymmet litet större och då har man minst symtom från stenosen, medan de tilltar och ökar i stående och rörelse.
Det typiska är att gångförmåga avtar efterhand man går och symtomen tilltar, ibland med svaghet och domningar, men också som sämre kraft med ”mjölksyra” i benen. Detta kallas spinalt utlöst klaudikatio, och kan likna det som uppstår om blodflödet till benen är otillräckliga.
Det är inte nödvändigt att man får ont av spinal stenos (tillskillnad när förträngningar av nervrötterna uppstår, då rotkanalstenosen ofta ger upphov till smärta som strålar ut i benet).
Beroende på vilken nivå av ryggraden som förträngningar finns på varierar det om det är från låren, eller underbenen eller fötterna som påverkas.
Behandling av spinal stenos kan vara fysioterapi, om förträngningarna inte har hunnit förbenas. Medicinering med muskelavslappande, och antiinflammatoriska medel kan vara effektiva. Smärtlindrande medel, oftast medel mot neuralgisk smärta (oftast använt gabapentin eller duloxetin) eller ren smärtstillande med opoid. I vissa fall, svår smärta eller vid förbening av stenosen, kan operation vara lämpligaste behandling.
Det kan vara svårt att skilja mellan påverkan av gångförmåga från Parkinson symtom eller spinal stenos. Det är olika symtom som kan förekomma – tex att starta ett steg (hesitation), långsam gång (bradykinesi), små steg, festination (tilltagande mindre steg, med övergång till snabba små steg (propulsion), till fastfrysning av stegen (freezing of gait, FOG) mm.
Det typiska för Parkinson symtom på gången är att de varierar med
1/ medicineringen – det är vanligen mer gång problem i off fas, och mindre i on eller efter en extra dos tex vid en extra dos av L-dopa. Rent Parkinson symtom påverkas inte speciellt av smärtstillande. I patientens fall finns förutsättningar för betydande fluktuationer efter som patienten har haft sjukdomen i 8 – 9 år, och har medicinering med endast kortverkande L-dopa preparat.
2/ tid på dygnet – tex direkt vid uppvaknandet och första steget på morgonen eller efter ansträngning eller längre fram på eftermiddag/kväll.
3/ symtomen kan förbättras av hjälpmedel – om tydligt mindre freezing vid användning av gång hjälpmedel tydligast med en rullator som kan påverka tendensen för FOG.
4/ Parkinson utlösta symtom kan påverkas och förbättras genom ”cues” dvs synintryck, eller rytm och ljud som omedelbart kan påverkan FOG symtomen.
Symtom från spinal stenos kan variera med:
Läget: 1/ inga symtom i sittande som tilltar när man reser sig upp. Ligger man på sida med böjda ben och reser sig upp kan samma situation föreligga. Symtom kan förbättras efter tex traktions fysioterapi.
Aktivitet: 2/ symtomen från spinal stenos tilltar vanligen successivt med aktivitet, dvs efter och under det att man går och kan leda till stopp men först efter en period utan symtom.
3/ Symtomen kan gå tillbaka efter en stunds vila, optimalt i sittande.
Icke rörelserelaterade symtom, men som varierar med läge och aktivitet:
4/ Spinal stenos kan ge upphov till smärtor i ryggen, eller benen eller domningar
5/ Spinal stenossymtom kan förbättras av smärtstillande, och om parkinsonstelhet bidrar till att dra ihop kotor kan Parkinson medicinering också lindra.
Det är ett detektivarbete att söka kartlägga symtomen för att söka bena ut vilken åtgärd är mest effektiv för att lindra FOG.