Ryggsmärtor vid Parkinsons sjukdom är vanliga, men i de flesta fall beror det i grunden på ortopediska mekanismer som spondylos med diskpåverkan (höjdreduktion av diskar, ev kapselbrott med läckage av kärnan, artros i stödjelederna, med rotkanalstenos ev spinal stenos mm). Är dessa förändringar uttalade är det mindre sannolikt att medicinsk laser har någon avgörande effekt.
Mekanismen för medicinsk laser är att tillföra energi till ett vävnadsområde och jämfört med andar uppvärmningstekniker kan laser gå (litet) djupare. Värme kan i sig ha lindrande effekter, men värmen ökar genomblödningen och med det sköljs inflammatoriska signalämnen bort och lindrar värk, men gör inte mycket mer än så. Detta kan också underlätta fysioterapi för ryggen med olika formera av ”traktion” dvs en riktad träning för att göra musklerna lite smidigare och elastiska så att det går att tänja ut mellanrummet mellan kotkropparna.
Dopaminbrist vid Parkinsons sjukdom leder till muskelstelhet (muskelsammandragning) och ryggmusklerna är de starkaste musklerna i kroppen och otillräckligt behandlad Parkinson bidrar till att öka belastningen över lederna / diskarna i ländryggen. Det finns ett samband med Parkinson och ländryggsbesvär, och förstärkt behandling av Parkinson kan lindra värk i ryggen, förutsatt att det inte föreligger exv atros, spondylos, disksjukdom mm. Det behövs vanligen ett anti-inflammatorisk medel exv en coxib (etoricoxib) är ett registrerat läkemedel för led- och ryggbesvär av denna typ. Om rotkanalstenos med nervrotsretning (rhitzopati), eller spinal stenos kan operation vara nödvändligt. En röntgenundersökning kan behövas för att avgöra hur mycket reella strukturella ryggförändringar som föreligger.
Erfarenheten är mestadels att medicinsk lasarbehandling är övergående, och är effektivt bara om det inte föreligger omfattande ryggförändringar. /Håkan Widner