Detta är delvis ett äldre begrepp när det bara fanns L-dopa att tillgå. Ambitionen är numer att med kombinationsbehandling av olika typer av anti-Parkinson mediciering skall det vara möjligt att uppnå en jämn och stabil behandlingseffekt under betydligt längre tid än om man enbart medicinerar en typ.
Sjukdomsprocessen leder till att bildnings- och lagringsförmågan av dopamin i nervcellerna successivt minskar, vilket kan yttra sig som dosglapp. Dopamin fungerar som smörjolja i en servomotor, men den läcker dopamin som behöver fyllas på med tätare och tätare doser. Genom att ta olika klasser av anti-Parkinson mediciner, L-dopa, enzymhämmare, respektive långverkande dopaminhärmare kan detta delvis motverkas. Tiden fram till tydliga dosglapp kallas ibland smekmånadsfasen, men nu vanligare ”tidig fas av Parkinsons sjukdom”. Dosglapp benämns wearing-off på engelska och det är ofta använt ”off” period för att beskriva symtomen i ett dosglapp. Motsatsen är ”on” dvs när en gynnsam medicineffekt föreligger.
5 års lång smekmånad för gynnsamma effekter av Parkinson medicinering är ingen absolut gräns och med modern behandling skall det vara möjligt att uppnå 7 eller 10 års okomplicerad behandlingsfas. Parkinsons sjukdom är en degenerativ sjukdom, vilket innebär att man försämras över tid. Men att sätta absoluta årtal är inte rätt, då det är olika för olika individer och beror också på ålder för sjukdomen och hur medicineringen ges.