Oron över sjukdomen bär jag med mig dygnet runt. Inte så att jag aktivt oroar mig, men oron finns där i bakgrunden och är en del av mitt liv. När något ”hackar” (typ ett symptom förvärras) så blir jag direkt påmind om att jag lever med en progressiv sjukdom. Då blir oron aktiv, en oro som lätt eskalerar – för sjukdomen är verklig, finns där i hjärnan och ställer till med problem.
När det här händer är det lätt att fastna i oron och låta den ta över livet, så att det stagnerar. Men, tänk, i den bästa av världar kan oron över sjukdomen bli en styrka och göra att man vågar älska livet, att man blir bäst på att leva. Att leva i nuet.
Jag tror att man mår bättre av att byta perspektiv och vågar släppa förbi oron när den kommer. Att man inte tillåter sig att fastna i de negativa tankarna, utan istället kan fylla på med positiv energi, positiva upplevelser.
Men fungerar det? – Kanske inte för alla.
Vad gör man? Hur gör man? – Förmodligen personligt, som det mesta.
Är det värt att prova? – Givetvis. Man har ju knappast något att förlora på att göra saker man gillar, som man mår bra av.
Jag tänker mig att man i första hand hittar den positiva energin i de glädjeämnen som finns runt omkring oss, som är en del av vår vardag. Saker som vi kanske inte ser, utan tar för självklara. Ofta små, enkla saker som gör livet lite vackrare när man blir medveten om dem.
Här är några av mina glädjeämnen som fyller mig med positiv energi varje dag:
- Morgonkaffet, den bästa koppen, som jag tillåter mig att njuta av.
- Katterna, de två små Silke och Sammet, sprider så mycket glädje och kärlek. Bjuder på både kel och bus.
- Att vara utomhus och uppleva, njuta av både solens strålar, vind, snö och regn.
- Att vara kreativ, måla, rita, skriva… Kreativiteten är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och utforska mina tankar och känslor.
Att umgås med människor jag älskar är ett annat glädjeämne i mitt liv. Det kan vara en lugn fikastund med en vän eller ett skrattfyllt samtal med familjen. Det är stunder som ger mig energi från kraften som finns i den delade glädjen, i gemenskap och kärlek.
Jag tror att det är betydelsefullt att påminna oss själva då och då om att glädjeämnen som fyller oss med positiv energi inte alltid behöver vara storslagna eller något extra. De kan vara just så enkla som doften av nyklippt gräs, smaken av en kopp kaffe på morgonen, en mjuk smekning över kinden, att gå hand i hand, eller känslan av solens strålar på huden. Ofta finns de små glädjeämnena runt omkring oss; vi behöver bara tillåta oss att bli medvetna om dem.
Att aktivt våga se och uppleva vardagens glädjeämnen ger mig styrka och en mer positiv syn på livet med Parkinson. För livet handlar inte om att överleva varje enskild dag utan att verkligen leva de dagarna man har; vara närvarande och uppskatta de små glädjeämnena som finns.
Så, stanna upp och reflektera över just dina glädjeämnen. Vad gör ditt hjärta lättare? Vad fyller dig med positiv energi? Hitta dina glädjeämnen, och låt de ge dig styrka. Livet är en resa, och varje ögonblick, oavsett hur litet det kan verka, förtjänar du att uppleva.
Tankar om livet skrivna av Cecilia Qwinth, på Västkusten i februari 2024. Följ mig gärna på min blogg: Mitt liv med Parkinson.
