Det är mycket individuellt hur doseringar och fluktuationer utvecklas . Det är vanligare med dosglapp och andra svängningar av medicineffekterna ju yngre man är. Det är inget exceptionellt att ha utvecklat dosglapp inom ca 1 år, och det kan också bero på vilket medel man har börjat medicinering med – L-dopa eller en MAO-B hämmare (rasagelin/safinamid) eller en dopaminhärmare (agonist som ropinorol, pramipexol eller rotigotin). Om man startar med en MAO-B hämmare får man ofta lägga till L-dopa inom 6 – 12 mån.
Det finns 2 enxymhämmare som kan användas – MAO-B hämare och COMT-hämmare (entakapon(/tolkapon och ev opikapon). De kan kombineras och ger en så lång effekt av det bildade kroppsegna dopaminet, eller det som bildas från L-dopa.
För att få en så stabil behandling som möjligt är en allmän rekommendation att kombinera olika klasser av anti-Parkinson läkemedel, men det är inte alltid möjligt pga exv biverkningar och så kallade interaktioner eller andra omständigheter. L-dopa + MAB-B-hämmare. COMT-hämmare och en dopaminhärmare i kombination, vanligen låga doser av vardera läkemedel, kan jämna ut effekterna eftersom de olika medlen har olika långa verkningstider (sk halveringstider), men detta måste diskuteras och avvägas med ordinarie läkare om det är lämpligt. Ju äldre man är och eventuellt har andra sjukdomar och mediciner gör att det kan vara olämpligt med att kombinera olika medel.
Det finns inget i just denna profil under första året som går att förutspå framtiden på – mer än att det inte är något speciellt avvikande i mönster av medicineffekt för en yngre patient.
/Håkan Widner