Man kan känna av ogynnsamma medicineffekter på olika sätt vid Parkinsons sjukdom. Hjärnstrukturerna som är involverade i Parkinsons sjukdom i de så kallade basala ganglierna är organiserade i kretslopp/nätverk med speciella funktioner. Ett av dessa är det motoriska och för lite dopamin/medicineffekter ger upphov till skakningar, stelhet och långsamma rörelser, medan för mycket dopamin/medicineffekt ger upphov till ofrivilliga rörelser och överrörlighet.
De över så kallade icke motoriska kretsloppen kan variera och fluktuera; tex det limbiska kretsloppet med oro och ångest vid för liten effekt, och vid för kraftig medicineffekt, hypomani eller overkliga upplevelser som syner eller mycket livliga drömmar. Frontal loben vid otillräcklig effekt ger obeslutsamhet och nedsatt överblick och planering, medan för mycket dopamin/medicineffekt ger omdömeslöshet, och impulskontrollstörningar.
Ofta går dessa olika faser tillsammans, med motorisk on / off parallellt med icke-motoriska (limbisk/frontal) on / off men inte alltid och det kan vara en tids skillnad när de olika komponenterna i en off uppträder. Tex kan en dos L-dopa (Madopark/Sinemet) ge bättre rörlighet efter en kort tid , men en ångest lindrarande effekt tas 15- 30 min längre innan den lindras om man har dessa symtomen i en off-fas.
En för hög dosering kan leda till att mottagarna (receptorerna) blir successivt mindre känsliga och man behöver då öka doser för att få effekt. Minskar man på sikt dosen blir det en bättre balans och man får en jämnare effekt på lägre dos.
Det är de kortverkande medicinerna som leder till dessa sk fluktuationer och vid mono-terapi dvs bara en typ av mediciner med kort verkningstid.
Man bör i de flesta fall har en kombination av olika klasser av anti-Parkinson mediciner (L-dopa, så långverkande som möjligt, ev med enzymhämmare om dessa tåls (COMT-hämmare, och MAO-B- hämmare som förlänger effekten av bildat dopamin och ökar tillgängligheten av L-dopa, samt dopaminhärmare (agonist) för att minska tendens till dosglapp och fluktuationer.
Det finns inte en given dos – denna måste provas ut individuellt och justeras efter hand.
Underdosering leder potentiellt till ”slitskador” dvs nervcellerna behöver bilda mer dopamin än de förmår, och detta har kopplats till att sjukdomsprocessen är mer aktiv än vid en optimal behandling men det finns inte säkra bevis för detta i kliniska studier.
Överdosering leder till bla överrörlighet men också överaktivitet i nervkretsloppen med risk för impulskontrollstörningar, hallucinationer och överrörlighet. /Håkan Widner