Det är en kort fråga, och är svår att svara på eftersom det finns många möjligheter.
Det korta rådet är att ta kontakt med din läkare som kan bedöma vad som hänt, och efter det är det sannolikt lämpligt att remittera till en logoped (talspecialist).
Bakgrund: Vid afasi (oförmåga att antingen förstå eller tänka talfunktioner) förlorar man talförmågan och kan tex inte uppfatta tal eller inte kan formulera ett språk. I tidig och under större delen av Parkinsons sjukdom förkommer afasi inte alls. Dessa språkfunktioner är del av hjärnbarken, som inte drabbas av sjukdomsprocessen som orsakar Parkinsons sjukdom. Den vanligaste orsaken till afasi är stroke, och då uppstår afasi helt plötsligt. Symtom på afasi kan uppstå långsamt över flera år, och är vanligen begränsad till vissa funktioner eller del av språkfunktioner, tex att man inte längre behärskar ett ytterligare språk som man har kunnat tidigare. Om det kommer tidigt, före eller efter debut av rörelsesymtom som är typiska för Parkinsonism (stelhet, långsamma rörelser och skakningar) är det en bild som kan stämma med Demens med Lewybodies. Vid mycket avancerad Parkinsons sjukdom, efter många år med sjukdomen, kan partiellt (dysfasi) komma, men det är ganska ovanligt att det leder till stora kommunikationsproblem.
Det är betydligt vanligare att det är andra svårigheter med talet vid Parkinsons sjukdom. Det vanligaste är en låg volym på talet – hypofoni – som gör att det blir svårt att uppfatta vad man vill kommunicera. Medvetenhet om detta är det viktigaste, och man kan tänka att det är den egna medhörningen som uppfattas fel – volymen som kommer ut uppfattar en person med PS som normal, men de är en låg volym som kommer ut. Det går att träna, och en speciell metod, Lee Silverman Voice Therapy, har en bevisad träningseffekt som kan bestå under lång tid om man tillämpar tekniken.
Andra orsaker till talsvårigheter är otydligt tal, vilket beror på svårigheter att artikulera, dysartri. Det kan ibland vara möjligt att justera behandlingen för att förbättra artikulationen, men det kan vara svårt då det är koordinationen mellan 20-talet (små) muskler som påverkar hur talet formas, och behovet av medicin för denna funktion är annorlunda än den för exempelvis gången som ju beror på mycket större muskelgrupper som koordineras på ett annat sätt. Behandling med DBS, djup hjärnelektrodstimulering, kan ibland påverka talet – både förbättra och försämra talet men det är oftast möjligt att justera DBS inställning för att uppnå ett tydligt tal.
Det förekommer också stamningsliknande symtom – med svårigheter att komma förbi de första stavelserna i ett ord. Det kan liknas vid ”freezing of gait” – ”festination”, eller ”fastfrysning” av stegen när man skall börja gå. Detta kan ofta förbättras genom medicinjustering och logopedträning.
I extremfall, vid mycket avancerad sjukdom, eller om det blir ett plötsligt uppehåll av ordinarie medicinering, kan anartri uppstå (dvs helt oförmåga att artikulera). Det är då också omöjligt att svälja, och man behöver då tillföra medicin på ett annat sätt än genom munnen.
Håkan Widner