Enligt den moderna behandlingsprincipen finns det inte fog för att vänta med behandling. Sjukdomen har pågått i en uppskattad period om ca 3 – 5 år innan symtom uppstår, och under denna tid har kvarvarande nervceller ökat bildning av dopamin, men till priset av att det omsätts mera dopamin vilket ökar omsättningen och bildningen av slaggprodukter, vilket anses vara potentiellt skadligt för nervceller.
När man börjar med en anti-Parkinson medicinering tar det minst 3 månader innan dessa ogynnsamma kompensationsmekanismer normaliseras – det är därför väldigt vanligt att man som patient uppfattar att medicinen inte gör någon nytta alls. Det gör den men lindrar inte alltid symtom omedelbart.
Det är felaktig uppgift om att man skall avvakta med medicinering för att ”spara” medicin. Det är övertygande bevisat om man försöka att vänta med att starta medicinering i syfte att undvika komplikationer som överrörlighet, så hjälper inte det. Det är dels sjukdomstid och grad av dopaminbrist som leder till överrörlighet oavsett om man har väntat med att starta medicinering tidigt eller sent.
Rekommendationen enligt moderna riktlinjer är att starta med medicinering när det finns symtom som räcker för att ställa diagnos. /Håkan Widner