Min man fick sin Parkinsondiagnos för 5 år sedan. Jag tycker han hade symptom innan dess. Han är ojämn i humöret, säger att jag har en attityd, blir tyst och svarar inte på tilltal, tycker jag kritiserar allt han gör och är hyperkänslig för allt. Han har sväljningssvårigheter, nedsatt talförmåga – sluddrar, saliv som rinner – dreglar. Har en svagare höger arm och hand, men fullt rörlig. Hans läkare säger, att han är på #1, men på väg in i #2. Jag tycker hans personlighet ändrat sig mest. Det känns jättesvårt.

Ja, förändring i personligheten är förstås svårt för dig som närstående. Symtomen du nämner är relativt vanliga vid Parkinson och hänger ofta ihop med depressiva tankar och oro, ibland också med minnes- eller tänkandesvårigheter. Det kan vara bra att vara medveten om det. Om din man själv märker av dessa besvär så kan han ju diskutera med sin läkare och fundera över behandling för t.ex. humöret. Många mår generellt bättre och blir stabilare i humöret av antidepressiv medicin. Samtalskontakt utanför familjen kan också vara bra. Om det är svårt för dig att ta upp detta kanske någon annan i närheten kan prata med honom och höra hur han mår. /Dag Nyholm