Jag utreds för vilotremor och kognitiva svårigheter och väntar på svar från datscan. Så någon diagnos har jag inte ännu. Det tar sin tid och det har jag förståelse för. Min fråga gäller psykologiskt stöd. Jag har fått svårt att hitta ord och känner mer och mer att det blir ett socialt handikapp som påverkar mina relationer. Jag blir ensam och känner mig ”udda”. Det är som att hamna i tonårstidens berg-och-dalbana igen. Jag bemöts med bekymrade blickar, vilket jag förstår. Jag tappar liksom bort mig själv. Skriva kan jag tack och lov, men det går långsamt. Finns det någon hjälp i detta som jag kan be om den dag jag får träffa min läkare? Kanske medicin eller samtal? Har ni några tips så jag slipper känna mig så ensam?

Det finns olika sorters hjälp att diskutera. Det blir förstås avgörande vilken diagnosen blir och förhoppningsvis kommer Parkinsonmedicin att göra både tremor och kognition bättre. Då är kanske problemet redan […]

När märker jag att Sinemet börjar verka?

Det kan variera mycket. Några märker effekt redan efter några dagar, andra efter några veckor och ibland längre än så. Ibland är effekten inte så tydlig för en själv men […]

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.